Vive la France och grattis Alonso…

Fernando Alonso vann i helgen långloppsklassikern på Le Mans

Fernando Alonso vann i helgen långloppsklassikern på Le Mans

Så drar vi då igång en av de intensivare perioderna jag varit med om i Formel 1 med fem lopp på sex veckor och allt startar med återkomsten av Frankrikes GP på Paul Ricard kommande helg. Senast det kördes ett F1-lopp på Paul Ricard var 1990 då hemma föraren Alain Prost vann, vilket han för övrigt gjorde 1988 och 1989 också, totalt tog Prost fyra vinster på hemmaplan, den första 1983.

Om jag tycker det är ett tufft schema framöver är det nog inget mot vad Fernando Alonso känner. I helgen vann han Le Mans 24 timmarslopp tillsammans med Toyota, ett lopp som för förarna nog upplevs som mer än ett race, rent körmässigt är det drygt fyra F1-lopp per förare som körs under de 24 timmarna som racet pågår, varierar lite beroende på hur många och långa stint man väljer för respektive förare. Fernando Alonso gjorde t ex en riktigt långt nattstint där han bland annat körde in en stor del av det försprång som systerbilen fått efter att Sebastian Buemi kört för fort i en ”slow zone” och fått 60 sekunders bestraffning.

Självklart gjorde Fernando Alonso och ”de andra förarna” (ingen bryr sig direkt om vilka de är) en bra insats när de till slut gav Toyota deras efterlängtade seger i denna klassiker men i ärlighetens namn hade man inget motstånd rent körmässigt. Troligen var det förutbestämt att blir nr 8, med Fernando Alonso, skulle vinna om inget oförutsett hände och i mål var den till slut två varv före systerbilen med nr 7 och hela 12 varv före närmaste icke Toyota. Nu ska man inte underskatta bedriften att hålla bilen igång under de 24 timmarna och det var, om jag förstått det hela rätt, inte någon fiskörning. Man var på väg mot nytt rekord i antal avverkade varv men blev snuvade av några lite för långa säkerhetsbilsperioder.

Efter att Alonso nu tagit nr 2 i ”the tripple crown” ökar surret om att denna säsong blir den sista i Formel 1 med fullt fokus på Indycar nästa år istället och en ny chans att vinna nr 3, d v s Indy 500. Det har på Mclarens VD Zak Brown också låtit som att teamet eventuellt kör igång en egen satsning med Mclaren även i Indycar och då med Fernando Alonso i bilen. Låter faktiskt inte helt otroligt att det kan bli Indycar för Alonso, kanske mer än ett år om segern på IMS låter vänta på sig.

Som sagt ett tufft schema för Fernando Alonso med fem raka racehelger innan det åtminstone blir en vecka ledigt innan Tysklands GP som direkt följs av Ungerns GP. För Alonso blir det sedan inget fullt sommaruppehåll då 6-timmars på Silverstone är den tredje deltävlingen i WEC i mitten på augusti. Ett sådant schema måste kännas tufft och även om det såg körbart ut när kontrakten skrevs för rätt länge sedan nu så får Fernando nog gräva djupt i motivationspåsen för att palla trycket.

Frankrikes GP då, tillbaka på kalendern igen efter 10 års bortavaro och Formel 1 är på väg upp igen i landet som länge saknade någon förare påg gridden men som nu har 3,5 förare till start (räknar Leclerc som halvt fransk och Grosjean som fransman även om han är halv Schweizare), Renault är tillbaka som fabriksteam och nu alltså Frankrikes GP på Paul Ricard.

Ska bli kul och komma till en ”ny” bana som jag personligen inte sett något F1-race på, det mesta av försnacket jobbmässigt har dock mest handlat om hur arrangören kommer att lösa transportlogistiken med endast två småvägar tillgängliga för att komma upp till själva banan. Vi kommer bo i Bandol nere vid havet och har väl ca 22 km till banan att köra men det kan bli långa km om det blir stopp i trafiken under främst lördag och söndag. Gissningsvis är intresset på topp i Frankrike och mycket folk på väg för att se racet och med t ex Belgiens GP på SPA, där det alltid är trafikkaos, i färskt minne så gäller det nog att vara ute i god tid.