Raceweek!

Team Sweden i paddock på Albert Park i Melbourne 2004.. (Undertecknad med kryckor efter en av otaliga knäoperationer genom åren)

Team Sweden i paddock på Albert Park i Melbourne 2004. (Undertecknad med kryckor efter en av otaliga knäoperationer genom åren)

Tänk att få skriva den rubriken igen! Det är alltså dags att dra igång säsongen 2018 och precis som vanligt gör vi det i Australien. Under alla år som jag kommenterat F1 så har säsongen startat i Melbourne förutom 2006 och 2010 då det första racet förlades till Bahrain. Det är för övrigt 23:e gången Australiens GP körs i Albert Park efter flytten dit till säsongen 1996, totalt har Australiens GP körts 82 gånger varav 33 race inom ramen för Formel 1-VM.

Personligen har jag varit i Melbourne två gånger tidigare, första besöket var när min nya kollega Björn Wirdheim körde sin första officiella träning för Jaguar 2004, på den tiden fick teamen p5 och neråt i konstruktörs-VM året innan köra en tredje bil under FP1 och det testjobbet var alltså Wirdheims under denna säsong vilket var stort för oss svenskar. Kommer ihåg att TV4 (som hade rättigheterna på den tiden) hade en studio i Stockholm plus oss kommentatorer på plats på natten när Björn gjorde sina första varv. Tyvärr sprack planerna på en reguljär styrning året efter då teamet blev uppköpt av Red Bull som valde andra förare än de Jaguar hade kontrakt med.

Att göra mer än kommentera Formel 1 var annars ovanligt på TV4 på den tiden. Denna gång fick jag ändå flyga ner till Melbourne för att även göra reportage och möttes direkt efter landning, tidigt onsdag morgon Australisk tid, av ett barskt meddelande på telefonsvararen från redaktör Andreas Haglind som sa att fotograf var bokad och att jag skulle ringa den och den för att börja leverera grejer till Sportens nyhetssändningar typ per omgående. När jag, lätt groggy efter en lång flygning, kom till till hotellet och ringde det nummer jag fått för att stämma träff med fotografen visade det sig att det inte alls fanns någon bokad, hade blivit något missförstånd och någon kameraman fanns inte att jobba med. Där stod jag alltså i Melbourne dödstrött, för första gången på reporteruppdrag med tydliga leveranskrav och ingen kameraman.

Samtidigt som inget av detta kunde skyllas på mig så ville jag ändå försöka lösa problemet. Enklast hade givetvis varit att bara släppa grejen och konstatera att någon på redaktionen inte gjort sitt jobb men istället så började jag forska lite om det skulle gå att göra nånting. Ett annat bekymmer var att TV4 inte någon fotoackreditering så allt vi skulle göra var tvunget att spelas in utanför depån vilket i sig var en försvårande omständighet. Jag började ändå snoka runt lite i depån och lyckades få hjälp av våra finska kollegor med en intervju (Ove Andersson, Teamchef för Toyota), jag lyckades även hyra en kamerakille från Channel 10 (australiskt TV-bolag) i 10 min som hjälpte mig med intervjun jag fick göra med Björn Wirdheim. Två 10 minuter långa intervjuer blev alltså resultatet av denna långa resa till Australien.

Nu skulle jag bara försöka skicka hem materialet vilket också blev en utmaning, på den tiden var FTP och liknande filöverföring inget alternativ. Jag fick två beta-kassetter i handen och en adress till Channel 10:s kontor i Melbourne att ta mig till för att att banda över grejerna via satellit och det låter kanske inte så krångligt men jag var verkligen rookie som reporter på fältet och rätt stressad över hela situationen som uppstått sedan ankomsten. Allt löste sig dock och en hopplös situation blev efter en del klurande och ringande ändå rätt ok.