En oförglömlig upplevelse…

Oss F1-förare emellan, några handfasta tips från Marcus Ericsson är aldrig fel

Oss F1-förare emellan, några handfasta tips från Marcus Ericsson är aldrig fel

De senaste två dagarna har spenderats i Örebro och anledningen är enkel, Örebro Raceday har gått av stapeln och jag var inhyrd som intervjureporter i depån men också som konferencier under den stora middag med ca 900 gäster som hölls fredag kväll.

Om någon till äventyrs inte vet vad Örebro Raceday är så kan jag berätta att det var andra gången som detta evenemang hölls. Första gången, 2014, blev en stor publiksuccé med huvudnumret som var Marcus Ericsson som då körde en Caterham längs gatorna i centrala Örebro. Denna gång var han också huvudnumret men inte i en Caterham utan i en Sauber C32 av förklarliga skäl. Just C32:an var den som teamet körde med under säsongen 2013 med Nick Hülkenberg och Esteban Gutierrez, en superfin bil som dessutom är bestyckad med 2,4 liters V8:an med allt vad det innebär för ljudupplevelsen.

En oförglömlig upplevelse att få köra Williams FW29 Foto: Joakim Hjortsberg

En oförglömlig upplevelse att få köra Williams FW29
Foto: Joakim Hjortsberg

Det var långt ifrån bara Marcus Ericsson och hans Sauber som visade upp sig, några av de andra bilarna var t ex Lotus 76 och Lotus 79 (samma bil som Ronnie Peterson vann sitt sista GP med i Österrike 1978) från Lotus Team Classic med Clive Chapman i spetsen, Chapman som är son till legendariske Colin Chapman som drev teamet under dess storhetstid i Formel 1. Det fanns även en Lotus 101 på plats, den kördes i sin aktiva karriär 1989 med Nelson Piquet och Satori Nakajima bakom ratten, en magiskt häftig bil att få uppleva i verkligheten. På plats i Örebro fanns även Williams FW29 från 2007 som har tävlats av Nico Rosberg och som den säsongen hade en Toyota-motor baktill, nu är den bestyckad med en Costworth V8 på 3,5 liter som ger ungefär 750-800 hästkrafter.

Förutom alla dessa vackra Formel 1-bilar fanns även bilar från STCC där Rickard Göransson och Daniel Haglöf körde sina tävlingsbilar, det driftades och kördes Time Attack, några riktigt coola monstertruckar fanns även på plats, det var faktiskt tänkt att jag skulle åka med i en av dessa monster men tiden räckte tyvärr inte till för detta. Det var helt enkelt en racerbilsparad av sällan skådat slag i Sverige som den stora publiken fick uppleva under de två dagarna som evenemanget pågick.

Jag och Steve Griffith, ägaren av den fantastiska Lotus 101 från 1989 som körde under Örebro raceday

Jag och Steve Griffith, ägaren av den fantastiska Lotus 101 från 1989 som körde under Örebro raceday

Jag kommer då tillbaka till mitt eget engagemang under dagarna i Örebro, som alltså då även innefattade att vara konferencier under den stora middag som hölls fredag kväll. Under denna middag var mitt uppdrag att intervjua ett antal av förarna som hade kört och skulle köra sina bilar dagen efter. Naturligtvis intervjuades även ägarna av Lotus 101 och Williams FW29 på scenen, Steve Griffith och Jan Olov Lindin men när detta var klart så ville liksom inte Lindin gå av scenen, vilket förvånade en del då han inte är superförtjust i att stå i rampljuset, men han stod på sig och höll fast i mikrofonen. Jan Olov började fråga publiken hur många som hört mig kommentera Formel 1 och de flesta räckte upp handen, sedan frågade hur många som sett mig KÖRA Formel 1-bil, ingen räckte givetvis upp handen. Sedan ställde han då den givna frågan; Hur många vill se Janne Blomqvist köra Formel 1-bil och alla händer åkte naturligtvis upp i luften. Där stod jag och insåg att jag blivit ”kuppad” att köra Jan-Olovs Williams-bil inför 10.000 människor mitt i centrala Örebro. Jag tackade självklart ja till detta, jag menar det är en chans på miljonen att få göra en sådan grej, mitt i en stad inför storpublik, dock fanns vissa frågetecken.

Då jag är en välväxt person så blev första frågan om jag överhuvudtaget skulle få plats i bilen, vidare så började tvivlen att gnaga om jag verkligen klarar att köra en någorlunda modern F1-bil med allt vad det innebär av teknik och sist men inte minst, jag behövde lite personlig utrustning körd till Örebro.

Utrustning ordande sig med hjälp av sonen som fick köra från Lagga utanför Uppsala med min hjälm och overall lånade jag av Johan Armskog, en av förarna som visade upp sin Time Attack bil i Örebro. Turligt för mig är Johan en reslig karl med ”rätt” storlek på uniformen så det löste sig smidigt. När det gäller utrymmet i bilen så tog man helt sonika ur stolen i bilen och lät mig sitta på golvet, en utmärkt lösning som faktiskt var riktigt bekväm, Utrymmet i övrigt var också väldigt gott om vi betänkte att jag är 1.95 lång och inte den smalaste personen ni sett, trots detta satt jag väldigt bra. Några racingskor hade jag inte på plats och vid pedalerna är det trångt, riktigt trångt så jag fick rådet att köra i strumplästen vilket jag till slut också gjorde.

Eje Elgh i Lotus 76, en av få bilar teamet inte lyckades så bra med under dess aktiva tid.. Men snygg är den!

Eje Elgh i Lotus 76, en av få bilar teamet inte lyckades så bra med under dess aktiva tid.. Men snygg är den!

Vid 14-tiden var det så dags att rulla fram och göra sig redo, till saken hör dock att jag hade fått en del kommentarer som inte alls var elaka på något sätt men där jag mellan raderna kunde läsa att det fanns vissa tvivel på att jag ens skulle reda ut att komma ut på banan utan att få motorstopp. Eje Elgh gick och småflinade, Beat Zender, team manager för Sauber F1-team skrattade och slog sig för pannan så ni förstår om inte självförtroendet var på topp.

Igång med motorn och i med 1:ans växel, ”mina” mekaniker stod bakom och gav bilen en vänlig knuff för att underlätta själva igångsättningen. Jag hade fått veta att motorn behövde ligga på ca 3500 rpm med kopplingen precis på dragläget, där skulle jag hålla den vänta till kopplingen blev tillräckligt varm för att det skulle dra mer och mer. Iväg for jag utan några större problem och mungiporna åkte upp, ut på första raksträckan och kände mig lite försiktigt för vad som händer när jag gasade på lite – det spann loss! Jisses vilket drag, jag var så uppe varv själv vid det här laget att jag glömt att stänga visiret, det blåste givetvis helt galet men hej vad det gick. Fick nog åtminstone i tre-fyra växlar på den ca 600 meterna innan det var dags för nästa svårighet, att vända runt i den extremt tighta hårnålen. Jag bestämde mig snabbt för att inte ens försöka, jag stannade helt sonika och lät funktionärerna rulla mig lite bakåt för att kunna göra ett omtag vilket fungerade perfekt.

Det blev två varv på den lilla banan mitt i centrala Örebro och en alldeles fantastisk upplevelse, jag kommer sent glömma detta och det var riktigt häftigt att se Eje Elgh sitta i den Lotus 76:a han skulle köra och applådera när jag kom in i depån igen, jag tror faktiskt han var LITE imponerad av att jag redde ut detta utan missöden. För egen del hade jag sådant adrenalinpåslag att det tog minst en kvart att komma någorlunda ner i varv, händerna bara skakade och det var helt overklig känsla att ha få göra detta. Det värsta med att få prova denna bil är man direkt vill köra mer och på en ”riktig” bana där man kan sträcka ut lite mer och inte behöva oroa sig för om man kommer runt i en hårnålen uppe på trottoaren. Vem vet det kanske händer det också någon gång i framtiden, just nu är är jag dock väldigt nöjd med denna upplevelse.

Ett längre reportage om Örebro Racedays kommer i sändningen inför Singapores GP om en vecka, där blir det både intervjuer och en hel del körbilder också, åtminstone jag är spänd på hur det blev