Monacos GP – ett lopp med flera ansikten

Olika ansiktsuttryck podiet igår

Olika ansiktsuttryck podiet igår

Här kommer lite reflektioner från ett av de bättre Monacos GP som jag bevittnat genom åren, kanske inte det allra bästa men ett av dem. Först och främst måste vi komma ihåg att detta race är en slags parentes i kalendern, banan påminner inte om någon annan och ställer enorma krav på förarna och dess förtroende för bilen. Givetvis hänger förtroendet för bilen ihop med hur bra den är men om vi lyfter ut två av teamen så var det bara en av förarna i respektive team som riktigt hade det förtroendet Jag tänker självklart på Mercedes och Red Bull där Lewis Hamilton faktiskt utklassade Nico Rosberg, främst på det blöta underlaget där Rosberg inte alls fick upp någon temp i däck eller bromsar och då går det inte att ligga på max, man kraschar helt enkelt.

Lewis Hamilton tillbaka i vinnarcirkeln igen

Lewis Hamilton tillbaka i vinnarcirkeln igen

Lewis Hamilton däremot hade inga problem med detta, hans bekymmer var att han låg bakom Nico Rosberg och tappade massor av tid bakom Nico som till slut fick lyda teamet och släppa förbi sin teamkamrat, som annars inte hade haft en chans att vinna racet. Ett praktexempel på hur ett team ska få sina förare att agera för teamets bästa. Nico Rosberg hade mycket väl kunnat ligga kvar av egoistiska skäl för några omkörningar och tala om blir det inte i Monaco. Istället bet han i det sura äpplet och släppte förbi Hamilton som sedan vann hela loppet. Det intressanta är att Hamilton efteråt sa att han redan innan han blev omsläppt bestämt sig för att försöka köra förbi Rosberg upp för backen på utsidan i vänstern innan Kasinot, samma kurva som Verstappen slutade sitt race med ett brak. En mycket riskfylld manöver i sådant fall som hade stora möjligheter att sluta med en krasch istället för seger.

Det är vid depådesken man bestämmer vad som är bäst för förarna och resultatet

Det är vid depådesken man bestämmer vad som är bäst för förarna och resultatet

Ja, ni kanske förstår var jag är på väg med detta, det finns nämligen paralleller med det som hände i Sauber och som slutade med en dubbel DNF och en massa känslor hos temaledning, förare och fans. Ingen förare är större än teamet som den är anställd av och måste därför rätta sig efter det som teamet bestämmer, även om det svider för stunden. Naturligtvis var det mycket mer på spel för Mercedes än för Sauber men likväl kan kollisionen mellan Felipe Nasr och Marcus Ericsson ha kostat Sauber en poäng i slutändan om t ex den regnskur som kom just innan målflagg kommit 5-6 minuter tidigare. Eventuella scenarion i loppet har varje team massor av folk som håller koll på och där man försöker simulera vad som kan hända och den möjligheten till överblick kan inte förarna ha i bilen, det fattar alla. Därför är det extremt viktigt att teamorder åtlyds, för det kan vara mycket mer i potten än den personliga prestigen som man går miste om.

Felipe Nasr valde att inte göra som teamet bestämde under Monacos GP

Felipe Nasr valde att inte göra som teamet bestämde under Monacos GP

I Mercedes visade Nico Rosberg på ett mycket illustrativt sätt vad som händer när den ena bilen av någon anledning inte är tillräckligt snabb och hur viktigt det då är att vara en teamplayer, det är teamets bästa resultat som gäller i det läget trots att han flyttade på sig för sin värsta konkurrent om VM-titeln, det krävs en del för att göra detta. Hos Sauber fungerade det inte alls där Felipe Nasr, trots upprepade krav över radion, vägrade göra det bästa för teamet för att inte förlora den personliga prestigen. Självklart kan inte Felipe Nasr ställas till svars för att Marcus Ericssons omkörningsförsök inte lyckades, det för Marcus ta på sig helt själv vilket han också gjort, Marcus var väldigt ledsen att det blev som det blev. Utan på allas åsikter om detta fick han dessutom en bestraffning på trew platsers nerflyttning nästa race, så Marcus Ericsson har verkligen fått betala dyrt för det som hände. Både Felipe Nasr och Marcus Ericsson fick en rejäl avhyvling efter loppet igår av teamägaren Monisha Kaltenborn och det var säkert på sin plats men ännu viktigare är att man, nästa gång det delas ut teamorder, får förarna att lyda. Det intressanta är att det har hållits möten om just detta efter tidigare incidenter och där man kommit överens om att teamet går före egen prestige i alla lägen och precis om vi hörde på radion igår är man inte orättvis, skulle den som blir om släppt inte dra ifrån där ändrar man tillbaka. Jag har läst några om missförstått situationen som att Felipe Nasr skulle släppa Ericsson i kurva 1 och att Marcus borde väntat, men den radiotrafik som gick ut om detta var i läget när sammanstötningen skedde gammal och när inget hände från Nasr sida så valde till slut Marcus Ericsson att ta saken i egna händer med känt resultat.

Kampen om segern avgjordes i depån eller ska vi säga depådesken när Red Bull råkade ut för lite misskommunikation i samband med Daniel Ricciardos depåstopp för torrdäck. Detta stopp var endast en formsak där han, med ett någorlunda normalt depåstopp, enkelt skulle ha kommit ut i ledningen och efter detta sannolikt varit ohotad om segern. För andra racet i rad blev alltså Daniel Ricciardo blåst på segern p g a av beslut som tagits i depån. Det roliga är att jag nästan säger emot mig själv med detta eftersom jag några rader upp skrivit att det är teamet som vet bäst, och det gör de också men fortfarande finns den mänskliga faktorn som kan ställa till det och denna gång ändrade man sig i sista stund från att lägga på soft till att ta supersoft istället, problemet var bara att de däcken var långt ifrån klara när Ricciardo kom in i depå.

Driver of the day

Driver of the day

”Driver of the day” igår blev Sergio Perez som via en smart strategi och riktigt bra fart på banan lyckades bli 3:a, det hade dock lika gärna kunnat bli Carlos Sainz som vid sitt depåstopp hindrades av en hjulmutter som inte ville lossna, utan detta missöde hade han varit före Perez ut på banan och sannolikt blivit siste man på pallen. Små marginaler avgjorde igår och jag läste att Autosport inte gav speciellt höga betyg till mer än några få självklara förare men det tycker jag i många fall är lite orättvist för minsta lilla störning i timingen med trafik och depåstopp kan antingen betyda en pallplats eller t ex en 7-8:e placering som ingen kommer ihåg efter några timmar. Ta t ex Marcus Ericssons neslut att komma in för slick först, när han kom ut igen så var det med ett väldigt smalt torrt spår och när han då lite oturligt kom ut precis framför ett antsal bilar på väg att varva honom tvingades han ut i det blöta med resultatet att däcken och bromsarna kallnade och mängder av tappad varvtid. Låt säga att han kommit ut 20-30 sekunder tidigare så hade hans race kunna se helt annorlunda ut än det resultat det blev, kanske inte så högt upp som poäng men inte långt ifrån. Sådant kan man inte skylla på förarna och det var många som hade den typen av dålig timing igår, ta Grosjean t ex som helt oförskyllt hamnade dumt till när Kimi Räikkönen bommade in i Loews hårnålen i början på racet.

Självklart gjordes det misstag och nyss nämnde Räikkönen kan inte vara stolt med den missen, Renault var helt under isen och fick bryta med båda bilarna efter förarmisstag. För att inte tala om Formel 1:s ”Golden Boy” som skrotade uppe i Massenet, hans andra besök just där och hans tredje avåkning under helgen. Daniil Kvyat var inte heller helt lyckad igår och där även Marcus Ericsson får räkna in sig bland de som gjorde en miss, men bakgrunden till den kollisionen har jag också redogjort för.